Pit Sounds II

Roger Svedberg & Östgötabandet Live at Crescendo JazzClub

”Opera, det är när en snubbe får in kniv i ryggen och stället för att dö, börjar han sjunga” – Robert Blechley

Eller,

”Opera är att gråta någon annans tårar” – Ebba Witt Brattström

I själ och hjärta är jag nog jazzmusiker, men har av olika anledningar hamnat i orkesterdiket på Kunglig Operan i Stockholm. Jag började där 1993 och varit kvar sedan dess. Ett oändligt antal operaföreställningar senare är min kärlek

Redan tidigt tvåtusental började jag försöka spela mina favoritställen på vibrafon, och trots att instrumentet är en smula begränsat, i alla fall när det gäller att ta sig an ett Wagnerpartitur, gick det efter ett tag förvånansvärt bra. Det visade sig att, när man skalar av den stora orkestersatsen och kokar ner musiken till dess allra minsta beståndsdelar - harmoni, melodi och rytm, så blottläggs ren magi, fantastisk musik som tål att framföras i alla möjliga skepnader, ibland kan jag tycka att den musiken förtjänar större spridning än att bara framföras i operans hårt reglerade värld.